I dag är det ingen vanlig dag. Det får inte glömas bort. I dag är det Garps födelsedag, hela 6 år fyller gammelpojken!!

Han fick en påse Oxbow pellets vilket han både älskar och behöver pga ålder och kassa tänder.

 Hon började sitt liv med ett namn och i en familj som jag inte vet mycket om. Via Eragons kom hon och sin syster till mig. Dom 2 busfröna som har visat mig att marsvin kan både klättra och ta sig in och ut från fler platser än jag trodde var möjligt.

Mitt lilla busfrö har fått vandra vidare till ängarna där gräset alltid är grönt och marsvin aldrig sitter i bur.

I tisdags när jag skulle ge grisarna frukost kom hon som vanligt inte springande för att slänga sig över maten. Hon satt kvar i sitt hus. När jag tog upp henne var hon slö och gjorde inget motstånd. Försökte inte ens fly vilket hon alltid gör.

Jag gjorde flera försök att erbjuda henne godare mat som gurka och paprika men inget tog hon. Inte ens vätska i munnnen svalde hon trots flera försök. 

Hon har haft ont i magen/ diarre vid 2 tillfällen och då ätit dåligt men detta var inget likande det. Bestämde mig för att åka in till blå stjärna, men tyvärr visste jag efter ett samtal att exotiska inte skulle kunna ta i mot mig utan att jag skulle få gå via stora entren för hund och katt.

Och nu började mardrömen. Dom tog snabbt in oss på ett rum och en veterinär bedömde henne. Dom kände att hon var öm i buken så dom ville göra ett ultraljud vilket jag tyckte lät bra. Tyvärr bara ramlade det in dåliga hundar som hela tiden fick gå före oss i prioritering och tiden rann i väg. I fyra timmar satt jag och väntade med panik medan mitt marsvin bara blev mattare och mattare. Jag var orolig efter som jag inte viste när hon hade ätit senast. Kanse inte sen i går kväll som var sist jag såg henne äta.  Jag var helt säker på att hon inte kissat el bajsat sen kl 11 och klockan vid det laget 15.00 Vi fick göra ultraljudet och sen sätt oss och vänta igen. Jag visste att dom på ultraljudet sett 3 st cystor på äggstockarna i storlek mellan 1-1.5cm

Så hjälplös  och bort prioriterad som jag kände mig när jag satt där i ett rum och inte hade en aning om vad som hände vet jag inte om jag någonsin kännt mig. Jag frågade om jag kunde få CC och försöka mata henne själv men dom ville avakta med det. Fick ge henne vatten och hon svalde nån halv ml.

Tiden kändes olidlig för mig. Jag var orolig för mitt marsvin och jag upplevde att jag inte fick någon hjälp. Jag kännde mig stressad för jag visste att dom väntade på mig på jobbet. 

Som tur var klev plötsligt Bo från exotiska in på rummet. Han måste trott jag var galen för den känslostorm som rasade i mig måste ha synts. I det ögonblicket fanns ingen människa jag hellre ville träffa än Bo och så står han där i sin papegoj mönstrade tröja och säger

- jag hörde det finns ett sjukt marsvin här??

Tyvärr kunde inte ens Bo hjälpa henne utan efter att varit inlagd ett dygn med smärtstillande, uppvätskning och stödmatning visade CT som dom även gjorde, att hon hade en fraktur på en tand, öroninflamation och infektion i käken. Bo ansåg att det var för komplex för att operera. Risken att skada nerver var stor då det satt så dumt till.

Sorgen är stor i mig nu. Jag känner skuld som inte märkt nått innan hon var så här sjuk. Dom små liven är experter på att dölja att dom mår dåligt.

Jag vet inte om jag gjorde rätt som utsatte henne för det sista dygnet trotts smärtlindring. Kanske hade det varit bättre att ta bort henne  på en gång?? Men då  hade jag inte vetat. Nu vet jag att det inte hade gått att göra henne bra, det fanns inga alternativ. Hade jag tagit bort henne  direkt hade jag nog alltid undrat om det hade gått och räddat henne....

Många etiska tankar kretsar i mitt huvud nu. Men mer om det vid senare tillfälle. Nu tittar jag mest på bilder och tänker på allt bus som pågått här under några år.