I bland blir jag full i skratt. Mina fega grisar hade förmodligen överlevt länge i det vilda. Minsta fara och dom gömmer sig.

I dag tänkte jag städa i buren. Alla marsvinen var lösa i köket och letade mat. Jag tar ut en stor svart sopsäck ur ett skåp och står och fibblar ett tag med den, eftersom jag inte hittar vart man river av påsen. Men det hela borde sett väldigt hotfullt ut. 

När jag tittar ner står Garp framför mina fötter och tittar på mig med bedjande ögon och munnen som vanligt vidöppen. I hans värld var det nog självklart att nått som prasslar så, är inte farligt utan borde innehålla mat=)

Förövrigt har Irene´s citrondoftande mirakelolja fått ordning på Garps svamp. Pälsen har till och med vuxit ut. Jag är nöjd!