Det är många frågor som väcks i mitt huvud efter att mina grisar varit så sjuka den senaste tiden. Vad har vi rätt att utsätta våra djur för när dom är sjuka? När räcker det? När gör vi för lite??

Efter vivan hade jag mycket ångest. Det känndes i efterhand som att det sista dygnet dygnet då hon var inlagd, utan vänner, smärtpåverkd, i en främmande miljö och med undersökningar var onödig. Jag vet att det inte hade kännts så om hon hade blivit hjälp utav allt vi utsatte henne för, om hon hade blivit frisk. Då hade det kännt värt det. Men det är alltid lätt när man ser tillbaka och har mer information än när man står inför något. 

När siri kom hem från sjukhuset var hon helt hysterisk. I normala fall är hon ett lätthanterligt och lugnt marsvin. Nu var hon helt hysterisk så fort man rörde henne. Sprattlade värre än nått jag någonsin sett och gick inte att lugna hur man än höll henne på lång stund. Hon hade blivit stucken en hel del och hade hanterats av för henne främlingar. Det tog 2 dagar innan hon lugnade sig.

Vad vill jag ha sagt? Det vet jag inte riktigt faktiskt. Kanske bara lindra mitt dåliga samvete över vad mina djur får stå ut med för att jag ska få ha dem i mitt liv. kanske försöker jag förstå vad mina gränser går i frågorna jag började inlägget med. 

Vad jag vet är att jag inte vill att mina djur ska få lida. Inte av sjukdom, inte av dålig omvårdnad eller av bristande kunskap. Jag vill att dom ska ha livskvalite.

Vad har vi då rätt att utsätta våra djur för? Vi styr allt i deras liv. Vad dom äter, hur rent dom har det, deras vänner och i och med det har vi stor inverkan på hur dom mår. Det är ett stor ansvar. Vi bestämmer i princip allt över dom. Då är just frågan över vad vi har rätt att utsätta våra djur för viktig.

När räcker det?? När våra djur mår dåligt har vi möjligheten att säga att det räcker, nu är det för plågsamt och inte längre värdigt för djuret. Det svåra är  att veta när den gränsen är uppnådd. Den gränsen verkar var olika för alla människor. En del verkar låta ekonomin styra. En del är villiga att kämpa länge. Andras gräns går tidigt.

När gör vi för lite?? Oron över att man inte har försökt tillräckligt mycket finns alltid hos mig. Den oron är starkt sammanflätad med oron över att jag låter mina grisar utsättas för alldeles för mycket endast för att jag inte tar beslutet att nu räcker det.

I dom kretsar jag rör mig i verkar det vara en självklarhet att ta marsvinen till veterinären när dom är dåliga. Det är en självklarhet att dom får vård precis som en hund el häst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nog glömt att presentera Bella. Bebisarna har tagit mycket plats här hemma!! Bella är en hona som flyttade hit samtidigt som Becky.        Hon är en lugn och sansad dam. Bott ensam innan hon kom till Eragons. Ett riktigt gose marsv...

Nu är dom små 3 v gamla. Dom går stadigt upp i vikt alla tre, bockar runt och busar i buren. Bilderna blir dåliga pga lite ljus och små grisar som absolut inte kan vara stilla i 2 sek!       Buspojken!       Blåöga med sin fantast...

Nu är dom små 2 veckor gamla. Att sitta stilla mer än 1 sek går inte, och därmed är det hopplöst att ta bilder på dem!! Den enda vettiga bilden från i dag. Dom andra vägrade! Lilla krulltotten. Pälsen är bomulls mjuk och fluffig. Små virvlar på r...

Nu har dom små blivit en vecka gamla. Mycket söta och svåra att motstå! Den ljusa tösen här är ordentligt pigg och framåt. Äter hö och suger/gnager på grönsakerna. Tror att hennes vänstra öga, det som det är brunt kring faktiskt är blått. Hon kom...

Ny har Beckys bebisar kommit. I Torsdags slängde jag till marsvinen lite mat och gick upp och tog en dusch. När jag kom ner hade dom precis föds.   Becky har skött det hela utmärkt. Hon diar och tvättar dom som hon aldrig har gjort annat.    ...