I dag fick jag säga farväl till min älskade Garp.

Marsvinet som kunde sova hur djupt som helst men aldrig kunde sitta stilla i famnen. Marsvinet som skrek absolut högst i min flock. Hans frisyr var alltid rufsig och luggen stod rätt upp som på en papegoja.

Han blev sämre. Tappade ca 100 g på en vecka. Började snörvla, rann från näsa och ögon, ont i käken och trött. I söndags blev han slöare och det rann illa luktande sörja ur näsan. Det var inte värdigt längre för honom.

Han fick gräs i transportburen som han åt på vägen in. Hos vetrinären somnade han snabbt in liggandes i min famn.

Farväl och tack för att du bodde hos mig under så många år.